Tänk vad veckan susar i väg när man jobbar igen. Det har blivit långa dagar och sena kvällar, så jag har inte orkat uppdatera. Så kan det ju vara ibland och det är väl skönt att det får vara just så då.

I helgen som var så var jag hem till min morfar.
Det är alltid lika trevligt. Han är en väldigt vis och ödmjuk man som kommer med mycket kloka tankar. Han berättar om förr och filosoferar över livet i dag. Jag förundras över hur långt vi kommit som samhälle, samtidigt som det blir en sorg över det han berättar om som jag missar, som vi idag har försummat.

Speciellt fint denna gång var att vi hälsade på hans syster. Jag satt och smuttade på kaffet ur hennes fina Sundborn-koppar och lyssnade på deras samtal. Det var fint hur det mindes så mycket från deras egen barn- och ungdom på 30/40-talet. Hur livet hade varit då, vad de värdesatte och framförallt hur fascinerade de var över vissa saker, kanske just för att deras värld då var mindre och inte lika tillgänglig som den är idag.  

Det finns mycket kunskap hos äldre människor, och framförallt historier som vi i den yngre generationen missar eftersom det inte finns några naturliga mötesplatser mellan yngre och äldre idag.
Alla har ju inte heller turen att ha en sån bra morfar som jag har.
Tänk att alla dessa äldre var med när den första tv-apparaten kom, när första mannen var på månen och när de var små åkte man fortfarande häst och vagn. Saker som vi ser som självklara idag, var inte det då. Och saker som var självklara då, kanske har försvunnit från vårt samhälle. Som gemenskapen över ett kafferep, eller att dela med sig av saker, eller kanske bara det enkla i att hälsa på gatan.