Med snöflingstoppad näsa och Deportees låt i lurarna så får jag ett sånt där plötsligt lyckorus
som man kan få ibland när man inser att livet trots allt är rätt underbart! 
Min irritation över onödiga och fåniga kommentarer om att jämställdhet inte behöver diskuteras och att en internationell kvinnodag inte är nödvändig från läsningen av morgonens nyheter, eller det faktum att jag fnyst över ytterligare snöfall när jag längtar efter våren rinner av mig.
Och så känner jag mig plötsligt bara lycklig. 

Lycklig över att faktiskt få så här underbara vintrar. Lycklig över att jämställdhetsfrågan faktiskt får utrymme i media eftersom vi bor i ett så pass bra land ändå. Lycklig över att jag har en hejdundrandes bra dag att se fram emot och lycklig över att få spendera den dagen med två fantastiska och starka kvinnor.
Så här på den internationella kvinnodagen.