Härom dagen när jag var på Söder fick jag syn på den här reklamskylten
och började faktiskt att skratta högt för mig själv på gatan! 

Istället för namnen Anna och Marcus hade det kunnat stå Isabelle och David. 
Det skulle inte förvåna mig om jag fick det sms:et från David.
Han är verkligen fantastisk och han försöker. 
Men sen är det kanske bara den detaljen att vi ser på städning lite olika. 
När David städar brukar det vara så här: Han lägger upp kläderna som legat på golvet på en stol, plockar undan disk och sopar av golvet. (Vilket verkligen är underbart att han gör! - missförstå mig inte)
När Isabelle städar brukar det vara så här: Allting stoppas tillbaka på sin rätta plats i garderob eller hamnar i tvättkorg, alla pinaler på skrivbordet läggs i ordning och sorteras, disk flyttas och bordet torkas av,
golvet sopas ordentligt på alla ställen. 

Sen är det inte det att han inte uppskattar att ha det städat, han brukar vara väldigt imponerad över hur jag lyckas städa så mycket på så kort tid och han berömmer mig mycket för att det ser så bra ut efter att jag har städat. 
Och han försöker verkligen. Varje gång jag har varit borta på resa har han städat så bra han kan innan jag kommer hem, så att jag ska komma hem till en fin och ordnad lägenhet.
Vilket betyder bra mycket mer än att det är städat på mitt sätt. 

Sen ska jag också ge honom massa cred för han är den av oss som bäddar sängen. Jag är helt värdelös på det.
Varför bädda när täcket kommer vara lika rörigt på kvällen när man går och lägger sig igen? 
Dock är det ju väldans trevligt att komma hem och mötas av en bäddad säng, då det ger ett mycket bättre intryck, speciellt hos oss där sängen typ är det första man ser
(ser visserligen nästan allt det första vi ser eftersom vi har så litet.)