När jag var sisådär i 8-10 års åldern fullständigt slukade jag Kitty-böckerna. Jag kunde läsa ut tre stycken på en dag. Det började med att pappa  hade några gamla Kitty som låg och skräpade i någon låda långt i garderoben. 
Han tycker mycket om deckare och förklarade att han hade läst böckerna i lådan när han var liten. Mest var det tvillingdeckarna i lådan, eftersom, som pappa förklarade de var ju pojkböcker med den gröna randen på bokryggen, medan den röda de var för flickorna. Så plockade han upp en Kitty och gav till mig. 

Därefter blev det ett väldigt loppisjagande efter just Kitty och jag fick mig en liten samling. Den samligen ligger nu i en annan låda långt in i redan nämnda garderob henma hos mamma och pappa. Så på sommarbesök som detta händer det att jag tar en bok och läser. Numera har jag ju också glömt bort hur dessa mysterier löses, så det blir till och med lite spännande. Dessutom är de rätt tunna och lättlästa som ungdomsböcker bör vara och därför tar det inte mer än någon timme att läsa ut en. Alldelles lagom tid.