Så befinner jag med här igen. I exakt samma lokal. Bara tre år senare. Allting är så likt men ändå så olikt.

Clara är en ung tjej från Tanzania som har en synskada. Jag träffade henne för tre år sedan och hon gjorde intryck.

Så här skrev jag då:

RÄDLSA. Den där oerhört bekanta känslan, men nu på ett så otroligt annat sätt. Det är inte min rädsla. Den är hennes. Hennes och de övriga ungdomarna i rummet. Den visar sig i hennes ansikte, bara en liten antydan om att detta är jobbigt. Detta är stort. Detta är något värt att frukta. Men i själva den meningen är det också därför något att kämpa för. Han, som redan kämpat så mycket, trycker uppmuntrande hennes hand. Som en svag viskning som säger att det finns hopp. Jag tänker åter på rädslan. Men ler åt tanken att denna rädsla är vacker. För denna rädsla är redan på väg att övervinnas. Bara det faktum att hon är här är ett slag. Det faktum att hon sitter framför Braille-maskinen och skriver sitt tal är ytterligare ett. Jag är också övertygad om att imorgon kommer det slutgiltiga slaget slås då hon kommer stå framför folket och höja sin röst för sina rättigheter. Hela kampen slutar inte där, som så sällan, men varje liten vinst räknas och varje liten vinst gör oss lite mer till hjältar. Så jag sänker henne en tanke och tackar för att den där rädslan trots allt finns.

Clara har fortsatt att vara en del av det ungdomsråd, bestående av unga med olika funktionsvariationer, som arbetar för att unga med funktionsnedsättningar ska få rätt till den hjälp och stöd som de behöver. De arbetar för att få respekt i ett samhälle som inte inkluderar dem. De arbetar för att sprida kunskap och hitta alternativa metoder.
De arbetar för att få synas istället för att gömmas undan.
Idag ser jag inte samma rädsla i Clara, trots att jag vet att hon har fått möta många av de utmaningar personer med funktionsnedsättning har i det tanzaniska samhället. Ett samhälle som inte ännu lever upp till de rättigheter personer med funktionsnedsättningar har till ett värdigt liv.
Men lite steg för steg, men hjälp av sånna som Clara skapas ett nytt samhälle.

Jag har verkligen förmånen att jobba med något viktigt och stort
och att få se ett arbete som skapar förändring är fantastiskt.