Jag har spenderat några dagar hemma hos min käre morfar. Han bor i ett gigantiskt hus som är fyllt med alltifrån tidigt 1900-tal till en och annan grej från idag. Det är som att gå på en privat loppis när man är där. Min mormor var nog precis som mig när hon var yngre, en riktig maximalist och handlade allt möjligt och älskade inredning. Och eftersom de inte bodde på ynka 22 kvm, utan det fanns ju plats, så är verkligen hela huset fyllt.  

När jag var liten brukade jag gå runt i alla rum och drömma om hur det skulle bli när jag själv fick ett eget hus. Då kanske jag mest var intresserad av de gulliga proslinsdockorna och inte direkt fina kaffeserviser som idag. Men det som var mest spännande var ändå att gå upp på den stora vinden. Till en början fick man inte gå upp dit själv och då var det ju desto mer spännande. Dessutom var det som stod på vinden sådant som inte användes så hade man tur kunde man få ta med sig en och annan sak hem därifrån. 

Vinden har blivit mer och mer utrensad, men jag går ändå alltid upp dit när jag hälsar på och
kikar efter om jag hittar något nytt fynd.